Lucidor dikt

”…liksom Runius, Lucidor”

Om Bellmans förhållande till äldre svensk dryckesvisa
– och om en ny sångbok.

Det ligger en tidsrymd om drygt 100 år mellan Carl Michael Bellmans och Lars Johanson Lucidors framträdande i stormaktstiden Stockholm - men också skilda världar. Den stränga religiositet som präglat 1600-talet och Karl XI:s tid förändrades under upplysningstiden och 1700-talet, människorna under Gustav III:s regeringstid levde och verkade under friare former.

Ändå finns det sådant som förenar de båda poeterna Bellman och Lucidor, både i deras egenskap av sångare, tillfällesdiktare och som bärare av en dryckesvisetradition som i stora drag kan betecknas som centraleuropiesk (i Lucidors fall tyskinfluerad, i Bellmans i någon mån fransk). Vad är då känt om Bellmans förhållande till denne föregångare och till andra tidiga diktare av dryckesvisor?1

Att Bellman kände till Lucidor vet vi med säkerhet. Hans namn förekommer i flera poem, i en av dikterna Till Secrétaire Lostbom har Bellman till och med benämnt sig själv ”Lucidor”:

............

Helsa nu alla! Farväl, min söta Bror!
Helsa vackra Flickor från Poeten Lucidor!
Farväl! Snart jag önskar at i Stockholm dig se,
Min högtärade Herr Brors
Ödmjuka Tjenare
Wisbohammar d: 20 November 1764 C: M: Bellman

Vi måste hålla det för troligt att Bellman har attraherats av Lucidors dryckesvisor - citatet ” jag skull´ supa om ni tror/ liksom Runius, Lucidor” återfinns som bekant i Fredmans Epistel Nr 24. Man kan också tänka sig att Bellman funnit Lucidors virtuosa rimsmiden intressanta. Skalden P.D.A Atterbom har i en kommentar till Lucidors dryckesvisa ”I männ af höga Sinnen” kallat den sista strofen för ”en förklang af Bellman”:

1.
I Männ af höga Sinnen
Som skämmes at drikka/ minnen
At drikken gier största Lust;
Förachten then hiernlösa Hopen
Som lefwer i Sårg ock Pust/
Och sök som Jag Frögd uti Stopen.

6.
Blier Jagh af dricka döder/
Så beer Jagh alla drickz-Bröder
Att the min afdödde Krop
När under ett Wijnfaat uthsträkka
Om torsten migh wäkker op
At Jagh strax thensamma må släkka.

Karlfeldt, som skrivit en hel bok om Lucidor har om sången ”Kom, kära Broder kom” sagt: ”i den sången har Bellman fått uppslaget till Fredmans Epistlar”. Nu bör man dock inte idealisera Lucidors roll som en dryckesvisans ”enfant terrible” - den tradition och ryktesflora som skapats kring hans fåtaliga dryckesvisor och häftiga död i en värjduell på källaren Fimmelstången den 13 augusti 1674 vilar på ganska bräcklig grund.

Vi vet däremot att Olof von Dalin varit en stark förebild för den unge Bellman. När den 19-årige Carl Michael fick sin politiska allegori ”Månan” publicerad 1759, så var det ”den store Dalin” som fungerade som censor.Välbekant är hans utlåtande om den unge talangens tredje publikation - det var bara ett enda ord som behövde ändras: ”Lärostol” i stället för ”Predikstol”. Det var också allegorins mästare Dalin som förebådade Bellmans skojande med Bibeln i sina berömda ”kalottpredikningar”, framförda vid Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas hov. Som professor Lars Huldén påpekat,2 har Bellman också lånat idén till Epistel Nr 48, ”Solen glimmar blank och trind” (hemresan från Hessingen i Mälaren) av Dalin, den återfinns i (kompl…herdevisa s.109).3 De båda visdiktarna skiljer sig dock åt när det gäller stilmedlen - där Bellman är burlesk använder sig Dalin ofta av satir.

Men hur var det då med Dalin och dryckesvisan? Det finns en dikt (utan melodi)”Kära Bacchus, öpna din tunna!” som påminner om Bellmans ”Till kärleken och Bacchus”:

Olof von Dalin

Kära Bacchus, öpna din tunna !
Af dina flaskor lät mig få rus !
Til mit sista kan du mig unna
At i et vinfat bygga mit hus.
Kära Bacchus, öpna din tunna !
Af dina flaskor lät mig få rus !

Skönsta Venus, gör mig ej smärta ,
Du som al verlden plär göra nögd !
Hvarför tog du plats i mit hjerta ,
När du ej bragte seger och frögd ?
Skönsta Venus, gör mig ej smärta !
Du som al verlden plär göra nögd.

Hvem i verlden vil mig försvara ?
Bacchus och Venus dras om mit skinn.
Dock för bägge kan jag ju vara :
När en går ut, den andra går in.
Hvem i verlden vil mig försvara ?
Bacchus och Venus dras om mit skinn.

Carl Michael Bellman

Kärlek och Bacchus helgas min skål
Bägge sku firas av ungdom och ålder
En ger jag hjärtat den andra min bål
Ty Bacchus ger Astrild härolder
Femton års flicka och fuller pokal
Är vad i världen helst mig behagar
Ack vad jag önskar uti mina dagar
Hos Venus bli fändrik hos Bacchus korpral

Temat med flickan och flaskan får nog betecknas som en stereotyp, den användes av många visdiktare och sångare under denna tid, men som synes har även den mildare naturen Dalin dragits till berättelsen om Diogenes och vinfatet, precis som Lucidor. Ytterligare en likhet med Dalins sång finner man i Bellmans välkända ord ur Fredmans andra epistel: ”En nymf i det gröna, och vin i gröna glas – lika gott kalas båda om mig dras...”.

Sammantaget är det dock inte stora mängder dryckesvisor Dalin skrivit, och få av dem uppvisar tematiska likheter med Bellmans eller Lucidors.

Nej, då måste man nog anse att Johan Runius är en betydligt viktigare representant för genren, det är han som utgör den naturliga länken mellan Bellman och Lucidor vad dryckesvisan beträffar :

Skam få den som laget swiker denna dagh,
Lätt oss lustigt dricka öhl af bästa slaag,
Och förglömma det som kräncker sinnen wår,
Liufligt glam och ööl, det allt ur sinnet slåår
Krympa ware wist den kaar
Som ey Fembton halfstoop taar,
Och dem just i rad uttömer
och ey sitter meer och drömmer
uthan brukar goda daar
Länge nog man törsta fåår der intet är,
Hwem är då som dricke skålar till oss bäär.

Runius var prästson från Västergötland, fadern alkoholiserad – en sinnesart som gick i arv hos sonen. Efter studier i Uppsala har han livnärt sig som tillfällesdiktare av visor och högtidspoem. Runius har samma förening av lyrisk och musikalisk begåvning som Bellman och har också använt sig av populära melodier i tiden, bl.a den välkända ”Aimable Vainqueur”. Också han har för övrigt också gjort en visa som påminner om ”Solen glimmar blank och trind”- ”Friskens och RUNII resa till Dalarön”. Även melodier från Lucidors tid har brukats av Johan Runius. Och visst kan man känna släktskap med Lucidors sätt att dikta när man ser Runius visa ”Öfwer Werldenes Fåfängligheter” - i början av första strofen (som ju faktiskt också rymmer bellmanska tongångar mot slutet):

Hwad är lusten?
Hwad är musten?
Bara pusten,
Kiärnlöst skal, och matkebo:
På det söta,
Och på blöta,
Följer röta,
Samwetzmatken wil då gro.
På odygden
Följer blygden;
Lysten achta dig för fall,
Mins hur Smekfält sidst for wall,
Som af lättia
Först i flättia,
Sen i kättia
Föll och fastna wid en pall.
Du fyllhunder
Hör hwad under
Nyss(TYSK STAVN)är händt i Bacchi Stat:
Öhlström fuller som ett fat,
Gick från winet,
Föll på skrinet,
Mötte Swijnet
Och skrek hey, go dag Camrat.
Intressant sett ur dryckesvisans synvinkel blir det också när man betraktar Runius generationskamrat Israel Holmströms visor och dikter, i poemet nedan uppnår han rent silenska höjder med sin dikt:

......

dricka ska min glädie wara,
dricka är min enda roo,
uth med tunnan will iag boo,
hwad iag äger skall iag sälgia
kiöpa wijn och det opswällgia,
uti heeta strupen min,
der ska öhl ock winet in,
hwad iag någn´sin har förwärfwa,
det iag fåt ell´ får än Erfwa,
alt ska ösas i min kropp
alt i hoop ska drickas opp.

Israel Holmström, som ju är mest känd för sitt epigram över Karl XII:s hund Pompe, skrev kärleksdikter, begravningspoem, epigram och - dryckesvisor. Efter att ha arbetat inom den statliga förvaltningen blev han 1697 utnämnd til generalauditör hos den unge kungen och fungerade periodvis som propagandamakare. Ingen av hans samtida anses vara så grov i munnen:

En gammal fuhler fahn
har måssa mellan bena,
den iag eij älska kan
hens bröst dhe ä´heel leena
och blöta som en skijt,
sielf slaskot som en groda,
hwem är som will förmoda
at det tröst gee Ap´tit?

Kanske finner man ännu en förebild till Bellmans dryckesvisor här, poemet ovan påminner om några av Bellmans skabrösa ungdomsdikter från 1760-talet - men frågan är i vilken utsträckning Bellman kan ha känt till Holmströms visor.

Musiken till 1600- och 1700-talets visor är ett stort och ännu försummat område. Bellman och Dalin har i vissa fall använt sig av gemensamma melodier, vilket inte bör förvåna - man kan ju t.o.m tänka sig ett sammanträffande de båda emellan (en åldrad hovpoet möter en fjunig yngling på Södermalm någon gång i början på 1760-talet). Exempel på en sådan melodi är ”Kulna höst med regn och töcken” (Dalin) resp. ”Bort med vett och sunda tankar” (Bellman) - en polskemelodi mest känd under titeln ”Klippingshandskar jag Er lovar”, skriven av poeten Israel Holmström. Kompositören och violinvirtuosen Anders Wesström är en av flera som också använt denna polska för en svit med tjugo variationer. Att bruka ett gemensamt melodiförråd, att låna melodier är ju också något som förenar många poeter och visdiktare (t.ex Israel Holmström, Johan Runius och Urban Hiärne) som verkade inom den tidsrymd som innefattar Lucidor till Bellman, de är parodiker som hämtar musik från bl.a Tyskland och Frankrike. Musik till en mängd av Olof von Dalins visor har nyligen återfunnits av musikforskaren James Massengale, och därför kan vi sjunga ett hundratal av Dalins visor idag.

Vi avslutar detta svep över hundra år hos Lars Johanson Lucidor. Som bekant tecknades aldrig musiken ned eller trycktes till hans visor, man har alltså inte kunnat sjunga dem.Utifrån det perspektivet kan det tyckas underligt att man inte tidigare försökt ge tillbaka visorna sina gamla melodier. En av förklaringarna kan vara att det visat sig betydligt svårare att finna nedtecknad musik från 1600-talet än från t.ex 1700-talet. Källorna är få.

De senaste åren har jag dock arbetat med att försöka återfinna och rekonstruera Lucidors ”Wärldslige och Andelige Wisor” via en omfattande inventering av såväl andliga som världsliga vismelodier där jag koncentrerat mig på tysk, dansk, svensk och i någon mån fransk musik.4 Framförallt har dansk psalm och tysk visa visat sig vara viktiga, dessa uppträder ofta sammanlänkade i olika led. På 1600-talet gjorde man inte lika stor åtskillnad mellan sakralt och profant, samma melodi kunde förekomma såväl i kyrkan som på krogen. Därför kan dryckesvisor också ha sjungits till psalmmelodier.
Eftersom Lucidor tillbringade sin barn- och ungdomstid i Nordtyskland fanns det anledning att anta att han utnyttjat melodier som var populära där strax efter mitten av 1600-talet. En av dryckesvisorna innehåller också utrop som var typiska i deras tyska motsvarigheter, som "rundadinella" och "sa, sa, sa". Detta beror kanske på att Lucidor kände till Johann Herrmann Scheins eller Adam Kriegers omtyckta student- och dryckesvisor.

Att Lucidor under sin tid i Uppsala kom i kontakt med Samuel Columbus och Urban Hiärnes diktning avspeglar sig i några av de melodifynd jag gjort. Återskapandet av Lucidors visor har resulterat i 18 sånger med melodier från hans egen tid, musiken kommer bl.a från Thomas Kingos och Johann Rists psalmer, och från Gustaf Dübens och J.B.Lullys sånger. Man skulle kunna tro att vi nu kunde få bilden av Lucidor som en dryckesvisans stamfader bekräftad, men den bevarade samlingen av hans dryckesvisor räcker inte riktigt till, åtminstone inte vad kvantiteten beträffar - flera av sångerna är kärleksvisor med avsked och sviken kärlek som tema. Jag vill därför avslutningsvis säga ”pass”, och på bellmanskt maner variera den här tidigare citerade raden ur ”Kära syster”: ”Gamle Bellman, glaset töm, liksom Runius och Holmström”!

1 Se härom bl.a. Bo Nordstrand: Bellman och Bacchus. Genrestudier i Bellmans tidiga dryckesvisor och ordenskapitel samt i Fredmans epistlar (Lund 1973) och Sigbrit Swahn: Ryktets förvandlingar. Stiernhielm, Lucidor och Runius bedömda av 1700-talet (Lund 1974).
2 (infoga hänvisning till Huldén)
3 (infoga hänvisning till åberopad Dalin-text)
4 (infoga hänvisning till egen bok om detta ämne)

...Tillbaka till FÖRESTÄLLNINGAR