Lasse Lucidor:
Wärldslige & Andelige Wisor

Lasse Lucidor: Wärldslige & Andelige Wisor av Lars Johanson Lucidor den Olycklige. Med melodier från hans egen tid funna och sammanställda av Martin Bagge. Göteborg: Bo Ejeby förlag, 2004, 79 s.
Sextonhundratalets poesi var avsedd att sjungas eller var i alla fall modellerad på kända melodier, både vokala och instrumentala. För detta har vi ju termen parodivisor. På den tiden fanns ingen skarp gräns mellan världsliga och andliga visor och därför återfinns många av tidens melodier i den av Harald Vallerius redigerade koralpsalmboken av 1697 vid sidan av den alltsedan Luthers tid använda visskatten från 1500-talet.

Koralpsalmboken har därför varit en källa att ösa ur när det gällt att finna melodier till Lasse Lucidors diktning. Där finns de enda tre säkerställda melodierna till hans sånger O syndig man, Herre Gud för tig jag klagar, O ewighet!... Till alla andra dikter ur Helicons blomster, som innehåller Lucidors samlade dikter var det nödvändigt att finna melodierna på egen hand för Martin Bagge, som från sin position som känd Bellmanstolkare ville utöka sin repertoar med Lucidors visor, en Bellmans föregångare.

Det finns inga melodianvisningar i Helicons blomster så Martin Bagge har sökt finna melodier från de miljöer Lasse Lucidor vistades i från uppväxten i Nordtyskland (studier bl a vid universiteten i Greifswald och Leipzig) och hans senare vistelse som språkmästare i Uppsala och ”lösdrivare” i Stockholm, där han dog i en duell 1674 på källaren Fimmelstången.

Johann Herman Schein, Adam Krieger, Johann Rist, Thomas Kingo, Gabriel Voigtländer, Gustav Düben, Michael Zethrin och den allestädes närvarande Jean-Baptiste Lully samt koralpsalmboken 1697 har varit källor för lämpliga melodier. Detta är den metod som står till buds för oss sentida svenskar som inte har 1600-talets melodiskatt i huvudet. Vi får vara glada om vi hittar melodier där texten kan underläggas och visan kan sjungas. De melodier som Martin Bagge fastnat för är inte de enda möjliga, något som han är medveten om och därför föreslår alternativ i några fall.

Resultatet har blivit en vacker visbok i antikiserande typsnitt, med gammalstavning och i en notskrift som erinrar om 1600-talet. Martin Bagge har haft hjälp av lutenisten Mikael Paulsson att anpassa melodierna till dikterna. De har transponerats till sångbart läge för mansröst, om nödvändigt försetts med basstämma och generalbasbesiffring med ”översättningar” till moderna ackordbeteckningar och smärre ingrepp har gjorts för textunderläggningens skull. Därför anges ”melodi efter…” och ges en beskrivning av förändringar i förhållande till källan. Det är en praktisk utgåva med en ärlig redogörelse för tillvägagångssättet. Vill man dessutom få en musikalisk tolkning av resultatet så förbereds CDn Footprint Records FRCD 019

Alla versstroferna återges vid sidan av musiken och i gammalstavning och med ordförklaringar av Stina Hansson, utgivare av den nya vetenskapliga editionen av Lars Johanson (Lucidor): Samlade dikter. Hon har också skrivit en kort karakteristik av Lucidors diktning och lämnat en kort biografi över honom.

Att företaget att förse Lucidors dikter med melodier blivit uppskattat visas genom att Martin Bagge tilldelats Vasamuseets vänners pris 2004.

JAN OLOF RUDÉN